Många som jag läser om och inspireras av har ett konkret mål. ”Om 7, 10 eller 15 år ska jag vara ekonomiskt fri.” Det finns fantastiska verktyg för att räkna ut när du skulle kunna bli ekonomiskt fri baserat på hur mycket du vill kunna göra av med per månad när du väl är fri och hur mycket du kommer spara fram tills den dagen. Enligt den kalkylen som jag hittat på utdelningsseglarens sida skulle det ta mig ca 20 år tills jag skulle vara ekonomiskt fri och 10 år tills jag skulle kunna jobba halvtid.

Det förutsätter att mina utgifter skulle stanna på samma nivå. Är inte så säker på att de skulle det. Tänk om jag skulle få barn, då lär kostnaderna gå upp. Sen får jag mycket av jobbet såsom dator, telefon och bilersättning. Jag hyr ut ett boende och det kanske jag inte kommer göra för alltid. Jag vill köpa ett landställe. Då kommer kostnader gå upp.

Sen finns en uppsida också. Jag kanske kan få in en del extrainkomster. Min sambo studerar nu och han kanske kommer få ett jobb sen och därav kunna betala mer av det gemensamma. Jag har bott utomlands där en bra lön ligger på 4000 sek i månaden. Skulle jag flytta dit igen och leva i det samhället skulle det bara ta 5 år tills jag blev ekonomiskt fri.

Framtiden är oviss och jag är väldigt föränderlig som person. Jag vill därför inte låsa mig till någon sparnivå eller till något slutligt sparmål. Jag vill redan nu vara så fri som möjligt utan att tänka alltför mycket på framtiden men inte heller spendera vårdslöst och helt strunta i framtiden.

Därför jobbar jag mycket på att hitta frihet som jag kan ta ut nu på en gång. Det kan vara att ta ut obetalda semesterdagar, att jobba hemifrån eller att kombinera aktiviteter.

Hur tänker ni kring kort sikt vs lång sikt?