Jag läser en bok som heter Känslosmart och är skriven av Maria-Pia Gottberg och Anna Eriksson Skarin.

I boken skriver de om scarf, fem faktorer som är som kryptonit för våra hjärnor och förvandlar oss till känslostyrda grottmänniskor.

Scarf

Status – vår relativa plats i en grupp. Evolutionärt har hög status varit viktig för överlevnad och vi ville inte riskera att bli utkastade ur grottan.

Certainty – säkerhet och igenkänning. Motsatsen blir ovisshet.

Autonomy – att ha kontroll över det som händer, att andra inte fattar beslut över ditt huvud, slippa en chef som detaljstyr dig. Om vi sitter på en sjunkande flotte vill du inte att medpassageraren som inte kan simma håller sig fast vid dig.

Relatedness – Anknytning, att tillhöra ett sammanhang. Det har gynnat människan evolutionärt att leva i grupp och då vill man inte sticka ut för mycket från gruppen.

Fairness – rättvisa, att saker går rätt och riktigt till.

Man kan vara olika känslig för olika områden och författaren sa att just millimeterrättvisa aldrig varit något hon brytt sig särskilt mycket om.

Min kryptonit

Jag bryr mig jättemycket om rättvisa och tycker det var intressant att läsa om detta. Bara någon dag efter jag läst det här ringde en kompis och berättade att hon blivit av med jobbet och att hennes sambo dagen efter lämnat henne och dottern och att hon nu hade till årsskiftet på sig att hitta en lägenhet och lösa sin situation. Vi pratade länge och kom in på människors olika förutsättningar och trots att hon själv alltid haft väldigt dåliga förutsättningar så tyckte hon inte att det var orättvist. Inte ens när jag jämförde mellan olika barn som ju inte kan påverka sina föräldras ekonomi. Nej, det är såklart det kommer vara olika, tyckte hon, fanns inget orättvist i det. Har deras föräldrar skapat en förmögenhet kommer barnen ha andra förutsättningar så är det bara.

Jag blev väldigt förvånad och tror faktiskt inte jag pratat med någon som haft såna åsikter som då inte själv tillhörde de som hade väldigt goda förutsättningar.

7 effektiva vanor

Jag har funderat lite på det här sedan dess. När jag läste 7 effektiva vanor pratades det ju mycket om just det här med att inte fokusera på allt sånt man inte kan påverka. Att ju mer du fokuserar och hänger upp dig på sånt du inte kan påverka, desto mer maktlös kommer du känna dig.

Hon hade kunnat fokusera på hur orättvis situationen var men frågan är hur mycket det hade gynnat henne? För det handlar inte bara om en tanke och ett mindset. Vi agerar ju också därefter. Om vi tror att vi kan påverka vår situation kommer vi ju anstränga oss för att göra det, men om vi har mindsetet att ”det spelar ingen roll, det kommer ändå inte fungera” så kommer vi förmodligen aldrig ens försöka.

Någon vecka efter när jag pratade med henne hade hon hittat ett nytt jobb.