Många vittnar om att de blir stressade av alla perfekta sommarbilder. Alla lyckliga par, vänner, familjer. Alla idylliska stugor, soliga leenden etc.

Det upplevs som om alla andra har så mycket roligare hela tiden. Man ser alla andras highlights och upplever att ens egen sommar helt plötsligt blev grå och tråkig.

Jag har inte den utmaningen just nu i mitt liv. Jag känner inte att andra har roligare än mig eller att det finns någon annanstans än där jag är just nu som jag hellre hade varit.

Däremot blir jag så stressad av alla andra kreatörer som inte har ledigt (eller har förprogrammerat poster). Alla som passar på att jobba extra nu när man är ledig.

På samma sätt som man inte bara kan säga till någon som stressas av alla perfekta sommarbilder ”men strunta i det”, så kan jag inte heller bara strunta i alla som skapar en massa på löpande band. Det stressar mig och jag får en klump i magen varje gång jag loggar in.

Med det sagt tycker jag att alla människor självklart ska få posta perfekta sommarminnen och alla kreatörer ska få passa på att jobba på semestern så mycket de vill. Det här är ju min egen osäkerhet och något JAG behöver lära mig förhålla mig till på egen hand.

Något som jag också blir stressad av är alla mätetal. Kanske framförallt antal följare. Jag postar något och tappar direkt 20 följare. Jag skulle helst inte vilja se hur många följare jag har.

Det startade med den kommentaren jag fick att jag borde sluta skriva personligt annars kommer hen sluta följa mig. Efter det har jag tappat lusten att dela med mig av mer personliga saker. Att skriva något skämtsamt eller bara något spontant som inte är relaterat till ekonomi. Det är som att jag blir begränsad och då tar det stopp.

Jag vet rent logiskt att ingen annan människas åsikt än min egen ska spela någon roll, men känslomässigt känns det inte tryggt. Det känns som ansiktslösa personer som sitter med fingret på avfölj och bara väntar på att jag ska posta något som inte var exakt den personens kopp te.

Jag önskar jag var ett stort träd med rötter som höll för alla möjliga stormar och oväder från utsidan. Men jag är inte det. Jag blir påverkad av ”alla” kommentarer och klagomål. Det här är ju också ett större problem än instagram och sociala medier. Det är ett tecken på att jag inte är tillräckligt trygg i mig själv eller trygg i att kunna vara som jag är i alla situationer.

Jag känner också att jag är väldigt känslig för att bli missförstådd. Jag blir triggad så fort någon inte förstått mig, men har heller ingen ork att förklara mig.

Det kändes som ett bra val att skriva om detta här på bloggen istället, då det sällan brukar bli kommentarer. Behöver inga råd om detta, kände bara att jag ville få ut det.

Jag känner mig som en svamp ibland som tar in och påverkas så extremt mycket av omgivningen. Det påverkar också min ekonomi väldigt mycket, men hur det gör det blir ett inlägg för en annan dag.